Centrum för tysk Antarktisforskning – Neumayer-station III

Vad är det för forskningsstation?

Som första forskningsstation i Antarktis är Neumayer-station III (drivs av Alfred-Wegener-institutet, Helmholtz-Zentrum für Polar- und Meeresforschung) en kombinerad byggnad för forskning, drift och bostäder på en plattform ovanför snöytan – förbunden med ett garage byggt i snön.

Inne i ett skyddshölje på plattformen finns ca 100 containrar med bostadsrum, kök, matsal och sjukvård samt olika laboratorier, radiorum, sanitetsrum, en elcentral och en snösmältare. Garaget under stationen innehåller verkstäder, förråds-, avfalls- och tankcontainrar och där går det även att parkera Pistenbullys och snöskotrar.

Shelfiskanten där fartyget med förnödenheter lägger an ligger ca 16 km bort.

Ett viktigt kännetecken för stationen är att kunna kompensera för påverkan från den växande snö- och isytan med hjälp av hydrauliska lyftanordningar, dock utan att samtidigt lämna delar i snön. Den totala lasten på ca 2 300 t fördelas på 16 fundamentplattor. Innan hela stationen lyfts dras plattorna hydrauliskt upp en och en, fyllda med snö, och därefter hela garagerummet, även det fyllt med snö.

Under den antarktiska vintern lever och arbetar som regel nio personer på stationen: en läkare som även är stationschef, en meteorolog, en luftkemiker, två geofysiker, en ingenjör, en elektriker, en radiotelegrafist/elektroniker och en kock. De stannar mellan fjorton och femton månader. Under nio månader har de endast radiokontakt med resten av världen.

Var ligger stationen?

Ekströms shelfis, Atka-bukten, nordöstra Weddellhavet: Ekströms shelfis är ett ca 8 700 kvadratkilometer stort, 100–850 m tjockt shelfisområde i östra Antarktis.

Varför forskning?

Målet med forskningsarbetet är att tolka förändringarna i den globala miljön och jordsystemet som delvis orsakas av naturen och delvis av människor.

Viktiga uppgifter för Alfred-Wegener-institutet är därför att informera den tyska regeringen om forskningsresultaten och att råda den på ett kompetent sätt inom miljöpolitik.

Hur kommer ZARGES-lådorna till stationen?

På två sätt. För det första kommer forskningsskeppet "Polarstern" med en leverans på sommaren (på det södra halvklotet, vanligen i december – alltså när det är vinter hos oss i Europa). Skeppet har containrar fullastade med proviant och teknisk utrustning som lastas av vid shelfiskanten i Atka-bukten och sedan körs med Pistenbullys till stationen.

Dessutom kommer försörjningsflygplan åtta till tio gånger till stationen under den korta antarktiska sommaren. Även de transporterar material, men är i första hand avsedda för transport av vetenskapspersonerna och teknikerna.

Lådornas flygväg är då vanligen Tyskland (Frankfurt am Main) – Kapstaden – den ryska stationen Novolasarevskaja – Neumayer-stationen.
Från Kapstaden till den ryska stationen Novo är lådorna ombord på en Iljusjin-maskin. Från Novo till Neumayer flyttas de exempelvis till en mindre Basler-maskin (tidigare DC-3).

Vad transporteras i lådorna?

Framför allt teknisk utrustning och material som är mycket känsligt och som kräver extra skydd. Det är alltså inte saker som bara kan tryckas ned i en ryggsäck.
Dessutom har de flesta expeditionsdeltagarna också ytterligare en ZARGES-låda med sig där de kan förvara personliga tillhörigheter som de inte vill vara utan under den krävande tiden.

ZARGES medarbetare är glada över att få vara en del av den här viktiga forskningen och vi önskar hela Neumayer-teamet och Alfred-Wegener-institutet fortsatt stor framgång!

ALFRED-WEGENER-INSTITUTET

HÄR hittar du mer om Alfred-Wegener-institutet och Neumayer-station III..